Hunden Ales är nykomling i jaktlaget. Foto: Pär Fornling

”Vi måste nå fram till vanligt folk”

Profilen | Ur nummer: 4/2012
Pär Fornling

En granne tittar in och frågar uppmanande om det inte är dags att slå och hässja hö nu när solen äntligen kommit.

På gården Övre Hammaren värnar man traditionerna. Historia och framtid möts.

Sven Erik Hammar har hjälpt sin 86-årige pappa med att flytta upp till fäboden med sina kor över sommaren. På hemvägen funderade han över framtidsfrågorna. Inte minst svallvågorna efter alla artiklarna om skogen i Dagens Nyheter.

– Vi måste nå fram till vanligt folk, inte bara organisationer och myndigheter. Vi måste bjuda in människor till våra skogar, tala om vad vi håller på med och förklara hur det fungerar, säger Sven Erik Hammar efter middagen.

Vi sitter i köket på gården i Funäsdalen och har mumsat i oss ett par fjällrödingar som han och barnen fångat på en fisketur tidigare i veckan.

Sven Erik talar om hur familjeskogsbruket ska få gehör för sitt arbete.

Är du orolig över kritiken mot skogsbruk?

– Vi måste förstås ta den på allvar. Okunskapen om skogen är i sig ett hot. Det gäller inte bara allmänheten. Många erfarna, skogskunniga politiker, har lämnat riksdagen. Jag oroas av att många efterträdare är okunniga och dessutom ganska ointresserade av landsbygdsfrågorna. De fokuserar på vad som lockar väljare i stan.

Det låter dystert….

– I grunden är jag ändå optimist. Vi har ett bra erbjudande om vad skogsbruket kan erbjuda samhället.

Nämn en ljuspunkt…

– Skogsriket, som landsbygdsministern dragit igång, är bra.  Visionen visar att skogen är en bred resurs som ska användas till mycket; virke, upplevelser, företagande, liv på landsbygden, nya material och mycket mer. Det är precis så det är. Vi måste lyfta fram att skogen är en resurs som ska användas och brukas på ett klokt sätt.

Vad tycker du om artiklarna i Dagens Nyheter?

– Hittills har miljödiskussionen mest handlat om tickor, lavar och biologisk mångfald. Det är intressant att Zaremba lyfter fram skogens betydelse för landskapet och människans plats i skogen. Det får vi nog höra mer av.

Flera ”kapitel” handlade om kontinuitetsskog.

– Det är bra med ökad variation i skogsbruket, men det måste vara upp till den enskilde markägaren att bestämma hur skogen ska brukas. Jag tror på frihet under ansvar. Det har också Kina insett är en framgångsväg.

Vad har kineserna med det att göra?

– Vårt samarbete med Kina är ingen slump. De har scannat av världen och funnit att vårt system med kooperativa skogsägarföreningar och en politik som bygger på frihet under ansvar ger bäst resultat. Kineserna inser att man kommer längre med uppmuntran och äganderätt i stället för pekpinnar och detaljpåverkan.

Får Sverige något tillbaks från arbetet i Kina?

– Att ha Kina på familjeskogsbrukets sida är en styrka i många internationella sammanhang. I vad mån det också leder till affärskontakter återstår att se. Vi gör ett besök med det temat under hösten.

Håller LRF på att ta över skogsfrågorna?

– Det kan man inte säga. Vi har ett bra samarbete. Föreningarna är affärspartners och erbjuder rådgivning utifrån skogsgården. LRF arbetar bredare med landsbygdsutveckling, exempelvis småskalig sågning och infrastruktur. Dessutom har vi mycket gemensamt arbete i näringspolitiken.

Varför behövs LRF Skogsägarna när föreningarna är så stora?

– Genom att vara fler blir vi starkare. Det behövs inte minst i den näringspolitiska debatten och försvaret av äganderätten. Det finns också mycket att vinna genom olika samarbetsprojekt. Kraftsamling skog var ett bra exempel.

Vad kommer härnäst?

– Vi jobbar mycket med vattenfrågorna och att minska körskadorna.

Lyssnar politikerna på skogsägarna?

– Det tycker jag, men vi får inte alltid den tyngd vi förtjänar. Det är inte ovanligt att en myndighet samlar tio olika intressegrupper för en diskussion om skogsfrågor. Då väger inte vår röst mer än de andras. Trots att vi sitter på resursen och får ta konsekvenserna får vi bara en tiondels röst.  Det kan reta mig. De som inte behöver ta något ansvar för resultatet kan ju lägga fram vilka förslag som helst.

Nämn en näringspolitisk framgång?

– Att gränsen för svårföryngrad skog försvann betydde mycket för mig och flera andra skogsägare.

På vilket sätt?

– Den felaktiga tanken bakom lagen var att lågproducerande fjällskog riskerade att sprida sig nedåt. Därför krävdes ett speciellt tillstånd inför varje avverkning, vilket var en osäkerhet. Hela min fastighet låg innanför gränsen.

Varför togs gränsen bort?

– I första hand var det för att skogsägarrörelsen lyckades visa att det inte är några problem att föryngra skogen nära fjällen.

Finns det något intresse för de kooperativa frågorna?

– Absolut. Det är ingen slump att FN har utnämnt 2012 till kooperationens år. Vi har haft ett kortsiktigt tänkande i samhället med fokus på individen och en form av klipparekonomi. Jag tror det kommer en motreaktion och ett lyft för de stora frågorna som löses i samarbete och i demokratiska organisationer. Där passar skogen och den gröna ekonomin väl in. Vi har vår bästa tid framför oss.

Hinner du med den egna skogen?

– Vi planterar och röjer. När jag så småningom trappar ner på uppdragen vill jag gå tillbaks och bli mer självverksam.

Vad drömmer du då om?

– Jag gillar rejält skogsarbete. Att hugga grov tall med motorsåg är fina grejor. Dessutom gillar jag att bygga timmerhus. Jag hugger eget virke, upparbetar det med en solosåg och bygger hus på beställning.

Vad ska du göra efter intervjun?

– Kolla väderprognosen och slå hö om värmen håller i sig.